Vad är antihistamin och histamin?
Antihistaminer är en grupp läkemedel som förhindrar eller lindrar symtom vid allergiska reaktioner som orsakas av histamin . Histamin är ett kroppseget ämne, som frigörs vid allergiska reaktioner. Histamin är annars verksamt i viktiga fysiologiska funktioner som immunförsvaret, utsöndringen av magsyra, regleringen av sömn och vakenhet, den kognitiva förmågan och aptiten. Histamin finns i alla vävnader, men i högre koncentrationer i huden, lungorna och mag-tarmkanalen. Största delen av histaminet lagras i mastceller, en typ av immunceller.
Antihistaminer är en grupp läkemedel som motverkar histaminets effekter i kroppen. Vid allergiska reaktioner förhindrar eller lindrar antihistaminer de symtom som är orsakade av histamin.
Antihistamin verkar genom histaminreceptorer
När du utsätts för något du är allergisk mot, till exempel pollen , frigörs histamin och andra inflammatoriska ämnen från mastceller i slemhinnorna. Histamin orsakar de flesta allergisymtomen, som rinnande och vattniga ögon, rinnsnuva och nysningar, eller klåda och nässelutslag.
Histamin verkar genom att det binder till en histaminreceptor. Histaminreceptorer finns överallt i kroppens vävnader och på celler. Det finns fyra olika undertyper av histaminreceptorer. De olika histaminreceptortyperna finns i olika vävnader och de har olika funktioner:
- H1-receptorn. Finns framför allt i luftvägar och huden. Ger upphov till allergiska symtom såsom klåda vid nässelutslag eller snuva vid pollenallergi. Vanligtvis betyder ordet antihistamin allergiläkemedel som binder till H1-receptorer.
- H2-receptorn. Den främsta funktionen är att stimulera produktion av magsyra. Antihistaminer som binder till H2-receptorer används för att behandla magsyrarelaterade problem i övre delen av mag-tarmkanalen.
- H3-receptorn. Finns nästan enbart i hjärnan. Det finns ett H3-antihistaminläkemedel på marknaden, och det används mot narkolepsi.
- H4-receptorn upptäcktes nyligen; i början av 2000-talet. Såsom H1-receptorer, spelar H4-receptorer en viktig roll vid allergi och inflammation. Det pågår flera studier om H4-antihistaminer mot allergier och olika inflammatoriska sjukdomar, men i dagsläget är det endast antihistaminer som binder till H1-receptorer som används för att behandla allergisymtom, till exempel vid pollenallergi.
I denna artikel fokuserar vi på H1-antihistaminer och deras användning för att lindra allergiska symtom.
Hur fungerar antihistaminer vid allergi?
Antihistamin är en så kallad omvänd agonist till histaminreceptorn. Det betyder att antihistamin binder till den inaktiva formen av histaminreceptorn och stabiliserar den. Histaminet kan fortfarande binda till histaminreceptorn, men kan inte aktivera den och receptorn kan därmed inte förmedla histaminets fysiologiska effekter. På så sätt lindrar antihistaminer de allergiska symtomen.
Första och andra generationens antihistaminer
De äldre antihistaminerna, så kallade första generationens antihistaminer, kan binda även till andra receptorer än H1-receptorer, och kan därför orsaka biverkningar som muntorrhet och förstoppning, yrsel och ökad aptit. Därtill kan första generationens antihistaminer passera blod-hjärnbarriären, vilket kan orsaka trötthet, dåsighet och försämrad kognitiv förmåga. Som allergiläkemedel är de omoderna och rekommenderas inte.
De nya antihistaminerna, så kallade andra generationens antihistaminer, är däremot mycket selektiva mot H1-receptorn och har därför ringa eller inga antikolinerga, antiadrenerga, eller antiserotonerga biverkningar, såsom muntorrhet, yrsel eller ökad aptit. Andra generationens antihistaminer kan också i mindre utsträckning passera blod-hjärnbarriären, delvis eftersom de har en mer vattenlöslig struktur. De är därför mindre eller inte alls tröttande. Till skillnad från de flesta gamla antihistaminer, har andra generationens antihistaminers effekt och säkerhet visats i moderna, noggranna kliniska prövningar. Alla antihistaminer för egenvård vid allergi är andra generationens antihistaminer (fass.se).
Antihistaminer vid egenvård av pollenallergi och nässelutslag
Antihistaminer hjälper mot allergiska symtom vid pollenallergi eller pälsdjursallergi samt mot nässelutslag. Du kan läsa mer om pollenallergi här. Antihistaminer finns som
- orala läkemedel, dvs. antihistamintabletter och -sirap. Hjälper vid allergisk rinnsnuva och nysningar samt nässelutslag. Kan även hjälpa mot allergiska ögonbesvär, men i mindre utsträckning. Symtomlindrande effekt börjar om 1–3 timmar och varar upp till 24 timmar, beroende på vilket antihistamin det är frågan om. Doseringen är en gång per dag.
På svenska apotek är de olika receptfria antihistaminerna i tablettform följande: loratadin, desloratadin, cetirizin, fexofenadin och ebastin. Skillnaden mellan loratadin och desloratadin är att desloratadin är den aktiva metaboliten av loratadin. Det betyder att loratadin först i kroppen bryts ner till desloratadin som ger själva effekten.
- nässprej
- ögondroppar
- kombinationsnässprej med kortison.
Det finns även andra läkemedel för egenvård vid pollenallergi, och ibland kan man få nytta av att kombinera antihistamin med ett annat läkemedel, till exempel antihistamintabletter med kortisonnässprej. Fråga apotekspersonalen, som hjälper dig att hitta de rätta läkemedlen och ger råd om hur du använder dem. Kontakta läkare om du har allergisymtom året runt, receptfria allergiläkemedel inte hjälper, ögonsymtomen är ensidiga, du får astmasymtom eller om ett litet barn får allergibesvär.
